Jag är tillbaka i Palma efter en sommar i Sverige som var sådär- Så det Känns skönt att vara tillbaka. Ann jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att jag är skönare här än i sverige. Låter kanske lite fånigt, men det är sant. Jag var rätt stressad i somras också, kanske har lite med saken att göra. Försökte kombinera jobb med ngt som kändes som 100 tals hemmavarande barn i olika åldrar. Jag kan inte ens lägga skulden på dom. För dom var ovanligt gulliga o hjälpsamma. Jag får ta åt mig äran för det osköna helt själv. Felix och jag jobbar tillsammans nu med ett tvprogram för tv4 och tanken var att vi skulle spela in en del under sommaren för att slippa att åka tillbaka till Sverige och spela in nu under hösten. Det var ju en bra tanke men det medförde att det under sommaren aldrig riktigt inföll ngt semester mood för mig. Nåväl nu är jag skönare igen. Fast jag jobbar. Men barnen är i Sverige eller i skolan. Puh. Vi hyr en lite mindre lägenhet nu första månaden. Den har sina plus och minus kan jag lovaPå plus sidan har vi utsikten. Kunde inte vara mer storslagen enligt mig. ( se bilden)På minus sidan. Kvinnan som äger lägenheten och vanligtvis bor här har väldigt mkt kläder. Så hon har lämnat ca en garderobe till oss 4 att samsas på. Går sådär. Vi har istället kvar det mesta i våra resväskor. Som står utfläkta på golvet. Går jätte dåligt. För ingen hittar något, och det värsta är att alla (förutom jag) skyller på varandra. Antingen tror de att någon har snott deras kläder, eller minst lika vanligt,(men högst lika osannolikt) så tror de att någon annan familjemedlem har gömt deras kläder! Beskyllningarna och kläderna haglar! Men jag, jag håller mig lugn, jag är ju skön nu som jag sa. Men om en månad flyttar vi till ett lite större ställe, ska bli underbart( kommer dock sakna utsikten) Vi blev av med ett barn när vi flyttade tillbaka till PalmaVår 17 åriga son ville hellre gå på en stor gymnasieskola i Sverige än att vara här i paradiset med oss och flickvännen som också bor här. Men han kommer och hälsar på har han lovat. Jag saknar honom. Förutom att han är mestadels väldigt härlig att ha att göra med så har han varit en ovärderlig hjälp här för mig- ett hembiträde skulle man kunna säga.Han har handlat och lagat mat och tagit hand om mina barn( sina småsystrar)Hans systrar tycker att vi ska ersätta honom med en hund. Jag är tveksam. En hund besitter ju ingen av hans hembiträde funktioner. Jag har aldrig haft hund men jag längtade lite när jag var barn. Men inte på den nivån som mina döttrar längtar o tjatar. Inte ens i närheten. Jag är så i valet o kvalet. Från ett konsekvent nej har jag nu börjat vackla lite. Men ska man göra något på den nivån för någon annans skull?Jag vet inte. Får suga på den karamellen lite till. Men säg inget till mina barn, då kan de få falska förhoppningar. De kan gärna tro att mitt konsekventa nej gäller fortfarande. Min 12 åring är väldigt sugen på att ta över en av hans ( den utflugna sonens)funktioner-dvs barnvakteriet av sin 2 år yngre syster. Eller rättare sagt det är hon nog inte, men hon är sugen på att få Swich. Hela tiden faktiskt. Men grejen är att han fick inte ens betalt. Vi var ense om att det ingick i en familjs gemensamma åtaganden. Det har inte hon förstått.Jag ser inte alls samma hembiträde potential hos henne tyvärr…Hon har det inte i sig. Eller förresten det hade inte han heller när han var 12 . Då satt han inne på sitt rum och gejmade o gormade. O jag öppnade hans dörr lite då och då i ren frustration och gormade jag också. Så min 12 åring kanske har potential som 17 åring. Men då har hon inga småsyskon att passa. Men hon kanske kan passa hunden? Vad tror du? puss
