Hej Ann! Jag är högst osäker på om du läser mina brev. Men skam den som ger sig. Jag skriver påJag brukar skryta om att jag har tagit seden dit jag kommit och helt enkelt blivit lite mer ostressad sen jag kom hit. Jag blir tex inte lika upprörd när det tar lång tid när jag ska handla saker. Tex i kassan i mataffären är det inte ovanligt att kassörskan börjar prata med någon kollega medans hen helt avbryter sitt arbete, eller går och letar efter ngt i affären och typ tar en rökpaus samtidigt. Det kanske hen inte gör, men det känns så. Sådana saker har fått mig att gå upp i limningen tidigare, men nu tar jag det mer med ro. Ja typ sånt har jag hört mig själv säga vid ett flertal tillfällen. Klipp till igår.Jag blev galen av stress och och lät det till fullo spilla ut över min 10 åring! Skolan är inte lätt för min yngsta. I alla fall inte i matte. Och vi har väldiga utmaningar hemma när det ska göras matteläxor. Och nu har vi lovat skolan och varandra att göra en kraftansträngning med läxorna den nya terminen.Jag testade muta alternativet (efter att ha testat alla andra alternativ) Och så här löd dealen. Om du är positivt inställd varje gång vi ska göra läxan och går med på att göra den utan skrik och att du springer härifrån så ska du få en belöning i slutet av terminenHon köpte dealen direkt. Och sa att belöningen visste hon redan nu var det var. En tshirt som hon hade tittat ut på en affär. Deal sa jag. Problemet var ju bara att eftersom hon inte är så vass i just matte så tyckte hon att efter en vecka så hade det gått en termin. Jaja det kändes nog så i alla fall för henne. Och det är ju inte så konstigt, men vad som är väldigt konstigt är att jag gick med på det🙈 ! Så inköpet skulle ske igår -När jag hade 1000 andra saker att göra. Så jag började skälla på henne redan i bilen på väg till tshirt stället. Jag skällde på henne för att jag hade gått med på denna usla deal. För jag insåg att jag aldrig skulle kunna hitta en laglig parkeringsplats i närheten av affären. Och vi hade som sagt jätte bråttom. Till slut var jag tvungen att krångla mig ner i ett vansinnigt trångt parkeringsgarage som dessutom hade en så sjukt snirklig väg in att jag kände mig som man gör efter alldeles för många varv i en norsk fylla- och som grädde på moset så skulle jag pressa mig in (backandes) i en otroligt liten parkeringsficka. Även det tog jag ut på henne( som att hon hade varit arkitekt för garaget!) Och sen var det helt omöjligt att förstå hur jag skulle betala för parkeringen. Det enda jag förstod var att man skulle betala i förväg, men absolut inte hur eller var. Så jag sa till henne (nej skrek) att det är högst troligt att vi inte har någon bil kvar när vi kommer tillbaka. Och vi kanske inte ens kommer tillbaka för vi kanske hamnar hos polisen istället!! Eftersom vi inte har betalatHerregud vem är jag? Jag menar var jag igår? Nu är jag lugnet själv igen. Och sen sprang vi så att svetten rann för att köpa den där tshirten. Och jag tom drog( nästan iaf) en kassörska i armen från en annan kassa för att hon skulle hjälpa oss. Här hade kanske polishotet varit mer rimligt, men menLisa var nog ganska chockad men hon försökte ta min hand flera gånger och sa”Det kommer att gå bra mamma, tack för att du gör det här för mig”Till slut hade vi med oss t-shirten och kom ner i garaget igen. Och på något märkligt sätt fick vi hjälp av en mkt snäll spanjor, eller jag kanske snarare ska kalla honom bamhärtig samarit, eftersom han både betalade för oss och lyckades lösa det med ngn vakt där( eftersom jag eg skulle ha betalat i förväg).Och väl i bilen när min puls hade gått tillbaka något så sa jag till henne-Herregud Förlåt! Vilken fullständig dåre jag har varit och framförallt så var jag inte schysst mot dig! Och lite dum var jag ju också mot kassörskan som jag (nästan)drog i. Hon svarade genom att hålla med men övertalade mig också att det var värt det, för nu hade hon ju den snygga tshirten. Och så sa hon"Mamma, jag är ju inte heller så snäll när jag blir stressad. Nu kanske du fattar varför jag är så jobbig när jag ska göra läxan". Ja, det fattar jag. Och det ska jag tänka på. Då ska jag försöka vara lika snäll mot dig som du var mot mig. Så sa jag och så tänkte jag. Och så tänkte jag lite till och kom fram till en annan sak. Jag har nått den mognaden nu så jag är typ ganska ok med att vara såhär. Jag tror jag har slutat försöka vara en ”bra förälder”. Vet egentligen aldrig om jag riktigt har försökt men jag tänker att jag är mig själv istället så är det också helt ok att visa att man tappar det ibland.Puss ps bilden är gammal Men jag var ganska söt o såg ganska lugn ut så jag tyckte ändå den passade!
