Men stackare med gucci väskan! Jag tycker synd om dig men ändå. Skit i den. Saker har liksom inget värde för mig. Jag fattar om det låter provocerande men det är faktiskt sant. Har aldrig haft heller. Det är därför man inte ska ge mig fina saker. För jag bryr mig inte riktigt om dom, och dessutom är det är mkt stor risk att de försvinner.Det enda jag aldrig tar av mig är mina ringar. Min förlovningsring och min vigsel ring. Jag vet ju att de skulle försvinna om jag tog av mig dom. Och då skulle Felix bli väldigt besviken. Det bryr jag mig om mer.Mina kläder däremot har lite större värde för mig. Men inte jätte om jag ska vara ärlig, men lite. Jag tycker om vissa i alla fall.Och katter, nej det har jag faktiskt inte sett så många av här i Palma. Så statusen är nog inget vidare. Men däremot hundar, småhundar. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att 70 % av alla som jag känner här har en. Jag vill inte ha någon själv men mina tjejer tjatar hål i huvudet på mig. Jag hoppas jag förblir stark och pallar stå emot. Jag är helt enkel inte tillräckligt intresserad och är så nöjd över min frihetskänsla. Vill inte ha fler varelser att ta hand om. Men det är svårt att motstå trycket.Däremot har jag försökt sälja in att vi ska vara hundvakter. Det skulle passa! Ta hand om en liten hund en helg eller så. Men slippa ansvaret. För jag skulle liksom du så lätt bli medberoende annars och få dåligt samvete för jycken. Och det behöver jag inte mer av i livet. Jag fattar alla fördelar med hund, men ja du fattar.Och inredning är inte heller min starka sida Ann. Alltså jag gillar ju att ha fint omkring mig men är dålig på att få till det själv. Jag har inte riktigt den känslan. Här i lägenheten vi hyr nu har någon inrett jättefint. Jag tror det varit en inredningsarkitekt inblandad. Det känns så. För det är smakfullt och genomtänkt och ganska lite saker. Det passar mig bra som är rörig. Då är det lättare att hitta. Och här kommer jag tillbaka till att jag inte riktigt bryr mig om saker. Folk har frågat mig om jag inte tycker att det är jobbigt att hyra lägenhet här och även hyra ut lägenheten hemma.. Jag får den, enligt mig märkliga frågan, -Men är det inte jobbigt att inte ha sina egna saker och möbler? Och att ha andra människor som bor bland dina saker hemma.Jo lite, brukar jag svara för att framstå som lite normal. Men sanningen är-Nej inte alls! Det passar ju mig perfekt!Prata inredning med ngn annan, Anitha älskar ju det tex! Och ditt serum kan du prata om med henne också, förlåt vad jag dissar. Men har liksom svårt att gå igång och skriva om saker som jag inte bryr mig om. Och så ska vi försöka stå fast vid vårt ord tycker jag. Vi ska inte prata om hudvård i denna blogg.Det jag däremot kan prata om är att jag har någon slags telefon skräck. Blev påtagligt idag när jag tom ljög när en person ringde mig två gånger och jag svarade med ett sms att jag tappat rösten. Var det hemskt? Eller smart? Lite både och kanske.Men helt ärligt förstår jag liksom inte varför inte folk bara kan skicka sms. Det är otroligt sällan och med ganska få som jag tycker om att prata i telefon. Hoppas hen inte läser detta. Men risken är oerhört liten eftersom det bara verkar vara du och jag som läser.Om jag inte misstänkte att mina barn skulle läsa skulle jag kunna berätta otroligt mycket kul om dom. Men det törs jag inte. Tyvärr. Förstår om jag teasar (heter det så?) men det är sant. Du kanske kan ringa mig så kan jag berätta mer. Om jag inte har tappat rösten såklart…Puss AnnKan du inte berätta lite om ditt nya liv som singel eller är det too soon? Full förståelse isåfallPuss min vän!
