Kära AnnTack för att du äntligen svarade! Men som sagt fattar att livet varit lite i vägen för dig . Du är förlåten min vän.Har jag gjort bort mig? Det gör jag ju alltid iochförsig men just nu förstod jag inte vilken av gångerna du syftade på? Och nej jag har inte hunnit kolla på ditt program men jag lovar att jag ska göra det nu. Bara det inte är för sorgligt eller hemskt. Jag klarar nämligen uppenbarligen inte av sådant. För jag är är känslig.Jag har alltid tänkt att andra är okänsliga och att det är jag som är den normala. När man får höra talas om vidriga saker borde väl det normala vara att reagera på det? Inte bara kunna distansera sig till det.Även om det är en egenskap jag själv skulle vilja ha lite mer av. Det skulle underlätta ibland. Tydligen också bland barnens läseböcker i skolan. Lisa har läsläxa varje vecka och nu läser hon om en flicka som lever i Frankerriket på 1000 talet(måste väl vara Frankrike va?)Hon blir iallafall tillfångatagen av Vikingar och säljs som träl. Hon är 9 år! Jag förstår och kan tom känna att boken är bra och välskriven men jag klarar inte av den. Jag får ju panikkänslor och pallar på riktigt inte vare sig läsa den (som lisa tvingar mig att göra) eller lyssna på den (vilket händer eftersom jag tvingar henne att läsa den)Jag vill bara frysa. Av metoderna freezw fight or fly är uppenbarligen freeze min melodi. Livet trälflickan har är fullkomligen fasanstfullt! Lisa tycker att jag är värsta drama queenen. För jag håller hela tiden för munnen eller för ögonen eller för öronen och måste pausa.JAG KLARAR INTE AV DENDen här veckan är tack o lov mina föräldrar här så jag tvingar dom istället. Mamma tycker den är jättebra! Men just nu är dom, mina föräldrar alltså och spelar golf på någon annan ort på Mallorca-tyvärr!Och så Iris igår-Hon tvingade hem mig när jag till slut vågat tacka ja till en middag med mina spanska tennisvänner. Som såklart visade sig vara underbar. Jag har inte vågat innan pga mina bristande spanska språkkunskaper. Men nu tog jag äntligen mod till mig och vågade. (Det går nämligen lite bättre med spanskan nu om du undrar.) Och just när jag sitter i ett underbart samtal med en kvinna, du vet ett sånt där samtal som jag älskar, det var innerligt och spännande men viktigast, för jag tror du måste hjälpa mig här - Hon är en otroligt snygg o charmig kvinna i 30 års åldern. Obegripligt att hon är singel (förlåt vet att man varken får tänka så, säga så eller skriva så. Men det var iaf vad jag tänkte på)Så kom vi tillsammans fram att hon borde träffa en svensk man. Jag sålde in dom hårt. Har jag verkligen fog för det? Spanska män är enligt henne trötta och ojämställda. Så har du en snygg o jämställd singel man så har jag drömkvinnan för honom. Jag kanske råkade säga att jag kände flera och nu kommer jag inte på en enda! Help me out! Och mitt i allt detta så börjar min alldeles för ambitiösa dotter tokringa till mig. Hon tvingade mig hem för att hon ville att jag skulle vara med när hon läste läxor. Jag försökte (återigen)förklara att hon är för ambitiös, tycker hon ska chilla just med sina läxor och med sin pretsationsnivå i skolan. I övrigt behöver hon inte chilla alls-hon är just proffs på det.Jag tyckte hon kunde tänka på sin mamma istället som hade så kul i sitt nyvunna spanska nätverkande. Men det köpte hon inte alls tyvärr, så hunsad som jag är fick jag rusa hem. Och även nu gällde det en bok som skulle läsas. Och kan du tänka dig-den var typ ännu värre än om den stackars trälflickan.Den handlade om en pojke i Honduras som först blev övergiven av sin mamma som åkte till Los Angeles för att jobba. Sen kom hon och hämtade hans syskon, men inte honom. Han slutade prata så ledsen blev han. Sen blev han runtskickad hos diverse människor men så slutade det med att fick bo på gatan med sin hund.Och när till slut när hunden dog också så brast det för mig.Jag grätskrek och fick ont i hela kroppen. Och sen kunde jag inte somna. Jag låg bara och tänkte på honom. Och jag tänker på honom nu ocksåDet är ju på ett sätt bra att våra priviligerade barn får en inblick i hur svårt livet kan vara för vissa. Men vi mammor, iaf jag klarar inte av det och får men för livetHerregud säger jag bara.Vad säger du ?Puss o snyft o aj från din känsliga vänps bilden har ingenting med saken att göra. Den är bara en av otaliga och underbara översovningar här hemma. Som jag älskade att sova över när jag var liten, o som jag älskar det än idag! Där är jag inte känslig minsann
