Kulturkrock- jag vet inte Ann. Men en sak har jag märkt. De är lite mer snällt här. Och spirituellt! Du skulle passa här. Såna som oss( virrpannor) klarar sig bra här.Efter det här med de försvunna passen hade man ju kanske hoppats på att jag lärt mig en läxa. Men icke, skulle det visa sig. Jag är ju som du vet rörig. Men oftast tar jag det med ro. För allt kommer på ngt underligt sätt tillbaka. Så jag brukar inte få panik när saker försvinner. Obs brukar Passet som dök uppNågon vecka efter passgate ( kan man säga så? Nu kan man det) var jag på en underbar tjejlunch en fredagseftermiddag på en terrass. Jag besparar dig alla detaljer, men ja det var underbart! Och lagom rund under fötterna gick jag och hämtade Lisa som hade varit hemma och lekt hos en kompis. På vägen hem strosade vi genom stan och småpratade. Hon fick syn på en sådan här automat med meningslösa plastleksaker som hon så gärna ville ha. O eftersom jag var på strålande humör så tänkte jag för en gångs skull tillmötesgå henne i denna önskanJag började jag gräva i plånboken efter ett euromynt men hittade inget.Mitt goda humör måste ha smittat av sig, för hon tog det med ro, log mot mig och sa att det gör inget mamma, jag är ändå glad för att du ville- o så gick vi hem. Lyckan var fullständig, men kort! Väl hemma insåg jag att min plånbok var borta. Helt obegripligt faktiskt hur jag kunde tappa utan att märka eftersom den inte är nätt. Den är snarare som en slags tegelsten i storlek. Fick faktiskt panik( med tanke på passgate)Insåg att mitt liv skulle bli väldigt krångligt nu med varken pass man eller plånbok! ( felix var fortfarande i Sverige-han har inte lämnat mig än tack och lov, men kanske kommer göra om han läser detta-så upplys inte snälla) Ibland är Felix och Lisa med på bild Men det tog inte många minuter förrän en spanjor ringer upp migNgn oerhört vänlig själ hade hittat min plånbok(utanför leksaks automaten) och lämnat in på hans klinik, eller var det nu var, jag förstod inte riktigt. Han pratade som sagt på spanska. Och den barmhärtige spanjoren på kliniken var så snäll att han letade runt bland mina kort och till slut hittade han mitt gym kort så han ringde dit och fick på så sätt mitt nummer. Jag sprang dit för att hämta den, men då var han tyvärr inte kvar. Men sen försökte jag ringa honom eftersom jag ville skicka pengar som tack. Men det vägrade han att ta emot. Han sa ngt i stil med” What comes around goes around”. O han trodde alltså att jag hade gjort mig förtjänt av att få tillbaka plånboken. Fint va? Men jag tjatade på och till slut sa hanDu kan ju alltid boka tid för en behandling hos mig. Sagt och gjort. Jag bokade tid redan nästa dag utan att ha någon susning om vad det var för behandling. Men jag tänkte att nu är jag härdad, kan ju inte bli värre än sist( efter FOTmassagen) Dagen efter fick jag bråttom dit. För jag hade precis målat naglarna innan och de hade inte torkat. Och när jag kom in på hans klinik så bad han mig sätta mig på en stol och berätta varför jag hade bokat en behandlingVar hade jag ont någonstans? Eh jag visste inte riktigt vad jag skulle svara eftersom sanningen var att enda anledningen till att jag hade bokat var en slags hittelönbetalning för plånboken. Men det kände jag inte att det var läge att säga. Så det blev lite tyst. Och sen sa han, hur mår du? Du ser lite stel ut, du sitter väldigt långt ut på stolen. Och det gjorde jag ju för att dölja mina nymålade naglar för denna väldigt jordnära man som inte såg ut att uppskatta så ytliga ting(o herregud så typiskt mig att liksom ta ngt slags ansvar för det )Men jag försökte övertyga honom om att jag var en avslappnad person som ändå har ont lite här och där. Exakt var skulle han nog upptäcka under behandlingen.Och det visade sig faktiskt inte vara så dumt som det lät. För han var en osteopat som låste upp diverse muskelspänningar och knutar. Riktigt duktig var han utan att använda fötterna. Och han tyckte nog att jag var i behov för så fort han var klar så tyckte han direkt att jag skulle boka en ny tid nästa vecka. Rörlig och rörig är väl samma sak? Svårt att veta faktiskt . Han var ju bra och jag är ju ganska stel men å andra sidan så kanske detta är hans affärsverksamhet? Att stå på lur utanför leksaksautomaten o hitta föräldrars plånböcker o sen lura in dom på behandlingar? Men hursomhelst jag är glad. Och jag tycker jag kom billigt undan. Jag fick ju tillbaka både plånboken och en mjukare kropp! Och Ann, håll i dig. Jag inledde ju med att det mesta kommer tillbaka till mig:Jag har fått tillbaka passen! Dom hamnade till slut på svenska konsulatet här i Palma. Flygbolagen brukar tydligen skicka grejer dit som svenskar glömt i planen-tack gode gud för det!Kan det kanske vara så, att jag är så snäll att alllt kommer tillbaka till mig? Jag anammar den mer spanska spirituella stilen och väljer att tro det.Hur är det med dig? Är du också mjuk och Rörig? Jag tror det. Puss på digClara
