Kära Clara, min gulliga supermodell!tyvärr har jag, till skillnad mot Erling, inte så mycket i min plånbok men jag är är rik på vänner, barn, kärlek och en jävel på komplimanger. Mormors Kajsas kaka Eller det kanske jag inte alls är, men jag försöker att inte hålla igen! Jag pratade med en känd programledare, vi kan kalla henne Renée...och hon sa att ibland så tror folk att bara för att man hörs och syns mycket så säger man ingenting, berömmer inte. Eftersom man tar för givet att så många andra gör det.Min mormor Kajsa ansåg inte att det var nödvändigt att strössla med komplimanger, kanske hade hon inte tid pga alla göromål. Men varje gång vi åkte därifrån fick vi en femkrona!!!!! var jag och min syrra. Gode gud är jag 260 år? Tydligen eller så har inflationen skenat. I en skål hade hon geléhallon som man kunde sno lite så där i smyg, men inte utan rädsla för att bli påkommen. Du borde göra en familjeinventering för att identifiera dina svårigheter att ta emot komplimanger. Forskningen visar att man kan ärva egenskaper. Som skräcken att tala inför en grupp. Chansen att man har talångest ökar om man har föräldrar eller andra släktingar som har samma skräck. Man har jämfört en och tvåäggstvillingar. Då har man sett att om man har en tvåäggstvilling med social fobi så är risken störra att man själv har det. Typ en tredjedel av problemet kan tillskrivas regler. Sen finns ju den så kallade modellinlärningen. Det handlar om att man kan ärva ett beteende genom att observera andras, tex sina föräldrars beteende. Man kallar det för det sociala arvet. Tänker att vår generation är så mycket bättre på att credda sin omgivning, Vet inte hur många gånger per dag jag säger fina grejer till mina barn. Inte lika ofta till min man, men det kan bero på helt andra psykologiska störningar i kärlekskommunikationen, haha.Tror att det är därför som jag älskar känslan att ta färjan till Gotland. Som att det geografiska avståndet får mig att tro att ingen kan nå mig...Apropå stress så fattar jag precis! Man tar paus från sitt storstadsjag där man måste smörja alla och vara en del av maskineriet. Det är ju en del av spelet. Hur känner du lugnet? Hur känner du att du är en bättre version av dig själv? Det låter underbart (minus passen). Du brevväxlar ju med rörighetsministern (tror det har med både adhd och för många barn och ingen uppbackning kvar i form av familj att göra). Som att hjärnan kokar upp och smälter när stressen blir för påtaglig. Tror att det är därför som jag älskar känslan att ta färjan till Gotland. Som att det geografiska avståndet får mig att tro att ingen kan nå mig...Men sen när man väl är där är ju den sociala stressen helt jävla galen! Har insett hur mycket socialiserande som pågick när vi sålde huset. Ett heltidsjobb och mer därtill. Tycker att det är dubbelt det där. Gillar ju att umgås, men männen i mitt liv kanske inte riktigt har gillat tempot...Och häromdagen när vi var på en 40-årsfest, jag och Sanna, så sa hon, "Kom så går vi ut och sätter oss och tar igen oss lite, vi som är introverta".Jag bara, "men jag som är så extrovert som en hundvalp". Hon anser för övrigt att jag har allmänt risig självinsikt om mina behov. Så jag kan ha fel, haha.Du då? Vet du var din gräns går?Är uppriktigt glad för dig, att du älskar din lägenhet och ditt liv och dig själv!Min vecka har mest gått ut på att städa...Något som verkar vara helt ute förresten.Läste att självaste städgurun Marie Kondo har börjat ha stökigt hemma efter hon fött sin tredje unge. Fattar precis. Men det där är också klurigt. Eftersom jag är så rörig i huvudet, går det inte att ha för rörigt hemma. MEN JÄKLAR VAD DET TAR TID ATT BARA HA DET OKEJ när vi är så många!Nu ska jag gå ut och jogga. Det tar emot eftersom termometern visar på -3 grader. Så njut av värmen (känner lite bitterhet) och var inte för hård mot dig själv när du tappar pass. "Overthinking is the biggest waste of human energy. Trust yourself, make a decision, and gain more experience. Theres no such thing as perfect. You cannot think your way into perfection, just take action!"S. Mcnutt
