Kära Clara!Först vill jag säga att jag tänkte väldigt mycket på dig igår. Kanske berodde det på att jag spelade paddelturnering med Femme Open eller så längtade jag bara efter ditt skratt och dina ekorrögon!!!! Och apropå matchning, vilkan gullefjuppar som matchar i baddräkterna! Så är det med min syrra och mig också. Hon skulle ALDRIG låna ett endaste plagg i min garderob och hon har så länge jag kan minnas försökt styla om mig till mer ”enhetlig” (med ganska misslyckat resultat!). Min mamma matchade oss ALLTID ALLTID, sydde allt själv! Ofta matchade hon klänningarna för oss alla tre! Nu när jag tittar i fotoalbum så tycker jag att det är så fint, men idag måste ju kids vara mer ”individer” så då är det ju inte lika politiskt korrekt. Frans och Bobos farmor och farfar köper alltid matchade kläder till dom och jag älskar det! När någon annan orkar leta upp rätt storlek och synkrona outfits. Själv rockar vi sockor. Och fortsättning på syrror som ”har ett smak”. Nu är ju syrror med olika stil väldigt gulligt men vet du vad som slog mig Clara? (Säger inte att det gäller Iris och Lisa obs!) Att det kanske faktiskt har påverkat mig mer än vad jag tror. Att hennes ganska tydliga ”missnöje” med min omatchande stil får mig att känna mig lite som, antingen en trotsig tonåring med hasch garderob eller som ”kusinen från landet”. Idag ser ju ingen ut som ”kusinen från landet”, men du hajar. Som att jag inte duger som jag är utan måste göras om lite mer för att passa in i mallen. Tänkte på det hur syskon kan täppa till. Min Mathias blev alltid hyshad av sin storebror, du vet när han skulle säga någonting så framställde brorsan honom som en gapande fjärtunge, ”Tyst!”Så klart ledde det att M inte trodde att det han sa var det minsta spännande och därför förminskar sig själv i sammanhang där man ska berätta spännande saker. Tror inte att många vill sina syskon illa men att små retsträck kan leda till lite djupare grejer! Och innan jag släpper min freudiansk saftblandare måste jag bara lägga till en sak till (vet ju att du är intresserad av psykologi liksom moi). Min syrras omstyling har omedvetet fått mig att hämma min stil ibland när vi ses. Jag liksom predestinerar hennes blick på mig och klär mig som en gammal moster som är rädd för färg och uttryck. Ta pappas begravning tex. Då kände jag att färg hade varit fint eftersom jag ville minnas honom som något ljust och fint (även om mörkret vad påtagligt emellanåt) men sen i sista sekunden stannade jag på Lindex och köpte en svart klännning!? Syrran var bedårande i något blått orientaliskt jätteglatt och där satt jag i dödens svart och kände mig som…kusinen från landet. Hahahaha! Apropå skratta åt andras matchning så håller jag med! Oskönt! Fick för övrigt svår skamsköljning när jag skrollade bilder och såg denna pyjamasmatchning med mig och Frans från i julas…Kommer faktiskt aldrig mer göra det! Du är bra på att pinpointa såna beteenden! Nu ska faktiskt jag spela tennis!!! Vill faktiskt bli bättre! Problemet är att jag inte förstår vilken hand som jag ska spela med…Så nu testar jag dubbelfattning med bägge händerna. Som att laga pizza med spade på courtnen! Hahaha Min vän. Ledsen att höra det där med din hosta, efter postcovid. Visste inte att det var så illa! Alla varma kramar i världen! ps Vill du att jag sänder över svensk honung?
